Har varit några kämpiga dagar, då jag i tisdags hade tid hos veterinären med Avilas ben som varken blir bättre eller sämre. Väl där kollar Milan(veterinären) igenom henne och tycker då han känner att det ”glappar” lite väl mycket i hasen och befarar att något ledband kunde gått av. Då han inte är inriktad på ortopedi ville han att jag skulle kontakta något stort djursjukhus där det fanns specialister. Med jobbigt besked for jag hemåt för att samla ihop både tankar och känslor och orkade tyvärr inte hålla i mina kurser som Emelie snällt hjälpte mig att flytta framåt en vecka. Väl hemma ringde jag Västra djursjukhus och fick tid redan på onsdagen 15.20. Blev hembjudna till mor och far för lite mat och lugn och ro, då jag blev något ur balans. Alla som känner mig runtomkring vet ju vad jag har gått igenom med min andra hund Eros (mycket veterinärbesök) och att det skulle vara något med Avila nu när han precis är frisk och kry blev för mycket.
Nåväl, kl 14 hämta jag upp min sambo och vi for ner mot Gbg. Kom in i tid 15.20 och träffade på många snälla och härliga veterinärer som var lugna och metodiska och Avila delade ut massa pussar och blev snabbt en liten favorit
Efter allmän genomgång och koll på rörelsemönstret tyckte Josefin (veterinären) att vi skulle ge Avila lite lugnande så de kunde röntga henne ordentligt. Sagt och gjort min lilla tåssa blev groggy och sov lugnt och fint medens vi böjde och klämde på hennes has. Tiden drog ut en aning då vi ville ha ett sista utlåtande från deras expert Anders och han stod i en operation, som efter en 30 min var färdig. Även han klämde och titta och kolla röntgenplåtarna och tyckte att allt såg bra ut. Jag andades ut och kände en lättnad, då jag hunnit tänka igenom både operation, lång rehab, frågan om hon blir bra eller inte har hunnit fara runt i huvudet på mig. Så allt ser bra ut innuti och inga senor är av eller skadade. Är svårt att säga vad det är som har gjort att hon inte stödjer på sitt ben. Hon fick ju som sagt ett sår på hasen och detta såret skall jag hålla koll på så det inte blir större eller svullnar upp. Kan vara så att en slemsäck har fått en smäll inuti, som orskat ömhet. Så nu gäller norocrap (anti-iflammatoriskt) i 3 veckor och koppelgånde för att sedan åka på ett återbesök. Känns skönt att det inte var något allvarligt och jag är väldigt nöjd med behandlingen nere på sjukhuset. Jättesnäll och trevlig personal som tog väl hand om både mig och Avila. Efter ca 4 tim var vi påväg hem igen trötta och slitna så det blev en film i sängen innan vi somna allihopa. Glömde att skriva att min lilla Avila även har blivit kvinna
Inte lätt att träda in i vuxenvärlden med skador och löp.
Idag vill jag säga Grattis till min lilla mor som fyller år!! 
Mor och far ute på äventyr



Home

















